Ibland behöver man resa bort för att hitta hem. Från en uppväxt i frikyrkan hemma i Huskvarna som ung reste Pär Hagström sedan genom dödsmetall, 70-talshårdrock, 80-talsflörtande syntar och film-soundtrack för att hitta sitt musikaliska jag.
Under resan levde han i turnébussar, pendlade till regelbundna jobb på tyska teaterinstitutioner och spenderande tid i USA både på scen och senast 2023 med kompositioner till San Francisco-baletten. Till slut har han upptäckt något han ständigt har sökt efter, och som egentligen fanns där hela tiden – gospeln. Musiken som funnits med från allra första början. Cirkeln är sluten, och Pär Hagström har kommit hem igen.
Med en självklar bröstklang som är ömsom raspig, ömsom silkeslen, känns det som att Pär Hagström aldrig kunde vara något annat än gospelsångare. Han anammar genrens traditioner genom texter om djävulen, bibliska figurer och domedagen med charm och finess. Samtidigt flätas det in tankar om en mer nutida apokalyps: “Kollapsande ekosystem, överkonsumtion, krig utifrån ekonomiska intressen, en helt absurd individualism och människans förmåga att blunda för det uppenbara. Detta är mitt armageddon”.
