När ljudet av svävande skönhet kolliderar med ett kargt avgrundsmörker, då frodas Fågelle. Under sin moniker gör Klara Andersson kontrastrika och utmanande låtar som gett henne en etablerad plats i den europeiska experimentella musikscenen, med poetisk text på svenska.
Hennes utforskande av gränslandet mellan konstmusik och pop har fått ett strålande rykte, exempelvis hennes debutalbum Helvetesdagar som betitlades “en av de bästa svenska experimentella skivorna som släpptes på tiotalet” av svensk media.
På hennes andra albume Den svenska vreden reflekterar Fågelle kring sin tid i Göteborg. Hon förmedlar känslosamma minnen till tonerna av sprakande syntar, industriellt dånande trumspel, och gnisslande melodier. Ett signum hon har kultiverat genom åren, men som förfinats till sin yttersta spets. Det återspeglas om inte annat på det förlösande singelspåret Kroppen, som huserar ett gästsamarbete med Thåström. Fågelle beskriver det som “vansinnigt och självklart” att bjuda in honom till att samarbeta.
